Om boken: år / Tredje plats i tävlingen "Neo Noir-2019" Regnet öste redan av någon form av helt ond raseri. Det blev omöjligt att gömma sig från vattnets lutande, genomträngande taggar. I den här staden vänjer man sig snabbt vid fukten, mörkret och regnet, men att vänja sig vid det betyder inte enighet. Överraskande nog, med så mycket vatten som strömmade från himlen, fanns det inte en enda, ens mer eller mindre sund bro i staden, allt vatten absorberades omedelbart i den sandiga jorden och lämnade inte ens en bäck.